what a day...

Anlände till mamma igårkväll efter jobbet för att kunna vara beredd med Kajsa vid biljettsläppet kl 10.00, och fick veta att hennes hund fortfarande löper, men eftersom det inte fanns något val fick jag komma dit endå men min hanhund. Han blev alldeles till sig såklart och pep och kutade rundor som en brunstig tjur. När vi skulle sova stänge mamma in hennes hund med henne i sovrummet och jag stängde in mig i syrrans rum med min vovve i koppel! han kastade sig åt alla håll och kanter och pep som ett ånglok. Kajsa somnade snabbt mitt i allt holabandola, medan jag som försökte tygla fanskapet dessvärre fick kolla på film efter film efter film efter film. Ibland slutade han pipa för att typ andas eller nått, och jag försökte hysteriskt tvångssomna, men sen satte han igång igen efter sisådär 20 sekunder. Tjena. Klockan var runt halv 5 när jag insåg att jag inte kunde ligga i syrrans rum mer för hon vaknade då och då, så jag tog picket å packet in i brossans tomma rum, band fast hunden i koppel i säng-benet och satte på film igen på datorn för att försöka koppla bort pipandet. Runt halv 7 försökte jagmig på mina sista försök till sömn, dessvärre helt utan resultat och runt halv 8 vaknade mamma och vi käkade frulle. Kl 9 väckte jag Kajsa, och runt halv 10 satte vi oss beredda i vardagsrummet med varsen laptop. Vi uppdaterade biljett-sidan ett hundratal ggr, svettades niagara och fick 29 hjärtinfarkter innan de stod "ORDER"  och allt bara gick loss! Vi skrek, skrattade, hyperventilerade, sidan hakade upp sig, vi fick göra om allt igen, panik panik, svett och skrik. Kajsa lyckades få tag i biljetter till koncerten i Southend på samma gång som min sida hakade upp sig så vi förlorade biiljetterna till spelningen i London. paniken va outhärdig. Sen efter 2 försök lyckades vi och mamma fick höra på jubel!!! Smått efter bokade vi flyg och befann oss i 7e himlen. Såg sen att Edinburgh sålde ut på ca en kvart...

Nu är jag hemma. Matt i hela kroppen och trött så jag knappt vet in eller ut. Men lyckligare än någonsin.


lets find a bar so dark we forget who we are



Rent kommer alltid vara den bästa filmen (musikalen) som gjorts. någonsin.
Jag ler, storbölar, inspireras, uppskattar, ryser och sjunger.
Dessa 3 låtar är absolut bäst:






Casting Rent the movie:



huh?


are we ready??


Congrats, love!


Grattis låssassyster som fyller systembolaget idag!




Vi hälsade på hos pappsen för att fira systemisen med middag och mys. Slutade med att vi fått i oss ett glas Asti, en shot, 2 glas vin och en drink. Hejsan ja!!



kajsa ska vi gråta?


yay


jobb och Reemer love

Det är kul att koda på jobbet ibland. Vi skriver in de 3 första bokstäverna i adressen åsså gatunummret... Kul när kombinationen blir typ hor6 å liknande. ha ha humor. Dagens gata: Vaniljgatan. Vi lekte även fyllelekar på jobbet idag. Skrattkramp in my belly. kül!

poker faaace poker faaaaace. jag hatar NRJ. its just not my cup of tea.



beloved Reemer, fyfan va tomt utan dom i Maj







En flicka på youtube som befann sig längst fram vid Liverpool-konserten med Mcfly i November fick till detta fina klippet på Reemer och McFly's Danny sjungandes tillsammans:


booklet.










gosh..

Okej people här är planen:
* Nästa helg: Biljettsläpp och massa firande. kanske bowla.
* Helgen efter: Party hos Rickard.. Men sen kommer problemet...
* Här då?
* Här då?
* Här då?
* Här då?
* Här då?
* Här då?
* Här då?
* London Baby!

Har alltså 7 helger att trycka in saker att göra i så jag slipper lida av längtan till england..

måste hända nått varje helg.. stegvis terapi liksom.


badabababa I'm lovin' it


magi.

Klippen är ej mina. Hittade på youtube och är magiska med alla minnen. Shivers down my spine.
Från Wembley 27/11 2008

Den fruktansvärt underbara versionen av Room on the 3rd floor och sen Star Girl med den flygande scenen. Filmat en bit bak, så det är kul att se låtarna från en lite annan vinkel än där fram där vi stod. Man ser det mer överskådligt.



Kim kollar skräck

Kollar på Mio min Mio. De e därför ja skriver här nu. He He. Är det någon som känner för att distrahera mig så är det bara att ringa, jag är öppen för alla förslag. Filmen är nostalgi för mig på högsta nivå, då jag spenderade halva uppväxten med den. Får en känsla av att vara typ 8-9 år nu när jag ser den och det var minst 10 år sedan jag såg den sist. Men barnfilm, aääe. Det är den allra hemskaste av Astrid Lindgrens filmer, och det borde stå från 18 år på framsidan. Och sen bore det finnas en liten dödskalle ikon bredvid.

Visste ni att film versionen av  Mio Min Mio inte är svensk utan amerikansk? "Mio in the Land of Faraway"






Jum-Jum spelades av Christian Bale. Mums eller?!


what matters

Vilken tur att vi finns, Madde och jag. Nu kan folk läsa om allt som är bra: Chihuahua och McFly. För as far as we can tell, det är det enda som räknas. Bra då har vi rättat ut det.

 


little miss lost and found

Say goodbye to all my fears
One good song and they dissppear
And nothing in the world can bring me down



Bakade kladdkaka med vitblockchoklad-glasyr och brända mandlar för nån vecka sen.
Den har sabbat allt. Nu kan jag aldrig mer göra vanlig kladdkaka igen.

Jobbkim och vakthund. Mille brukar ställa sig i fönstret å låta lite som en rakapparat om det är
hundar utanför. sen hoppar han ner och lägger sig under sängen. skitnöjd.




uurrhhhg

Letade efter min ketchup. Den stod liksom inte i kylen. Jag var alltså runt letade och hittade den i soffan. ? .
Det är ju också ett ställe. Undra hur länge den legat där.

Idag har man producerat fysatan så mycket text i hemtentan och haft tix i hela kroppen av längtan till 30e April. Fast om jag skall vara ärlig på riktigt så längtar jag extra mycket tills biljetterna släpps. Då skall jag befinna mig hos mamma och placera ut alla familjemedlemmar på varsen dator och ha taktiksnack och coaching innan det är dax. Vi skall gärna ha camouflagekläder och krigsmålningar också. Innan biljettsläppet ska vi värma upp och stretcha och dricka proteinshake.
Tickets ffs.



happy camping


Okej, detta är vårt "dumpa väskorna och sova nån helt annanstan"-hotell.  shepherds bush road man ser från fönstret, vilken verkar ganska liten= nära till Apollo.



Hammersmith Apollo.



Duude seriöst! what a venue..




Fenchurch street stationen där vi tar tåget till southend.




Vårt "vi är så jävla lyxiga och kräver seaview"-palatshotell i southend. man måste vara fin i kanten.



Cliffs pavillion.






Southend




good times people!

D.A




Okej Kajsa nu är (hur fan gör man en förkortning av "Up Close..But This Time Its Personal"?) öh.. UCBTTIP's support act klar! Det är lilla David Archuleta från American Idol. Plutten är 18 år gammal och ska tydligen va rätt stor i USA nu. Han vann Teen Choice Awards 2008 för "Most fanatic fans" och "Best smile" han ha. störtskönt. Han är fruktansvärt talangfull och verkar så ödmjuk och jordnära. Förmodligen skall han sträcka sig bort till UK nu och får en knuff i rumpan av McFLY, och vi är inte blyga med att göra läxan ordentligt i detta hushåll. Lille David skall pluggas på rejält å visst ska vi sjunga med i alla låtarna i Maj vad vi än anser om musiken yes?
Då kör vi!

Audition för Am. Idol: (lägg märke till bakgrundssångerskan som torkar tårar under raden "baby you're all that I waaaant..") Och slutet när den lille skrutten ska komentera sitt framträdande: "ooh man just... that tingly feeling again"

 

http://www.youtube.com/watch?v=3ZZ3-T7nAPU&feature=channel

http://www.youtube.com/watch?v=yff9nCctMkg&feature=channel

Sammlar vi eller??




Radio:Active tour 15/11  2008
Radio:Active tour 27/11 2008
Up Close..but this time it's Personal tour 1/5 2009
Up Close..but this time it's Personal tour 2/5 2009
Summer Forest Gigs: Sherwood Pines 20/6 2009

.


KAJSA TITTA LILLA TOM!!



Åh lilla gubben då! "can I have some money...?"



Få det ur mig.

Jag är så trött på vardagen. Jag är så fruktansvärt trött på all predikan om att man måste göra ditten och datten för att komma nån vart. Varför måste allt bli viktigare och viktigare med åren, varför måste vuxenlivet innebära att allt plötsligt blir på allvar och viktigt. Självklart inser jag att jobb+pengar=överleva. Jag är icke dum i huvudet. Men fyfan vilken hets det är över plugga, karriär, ångest över både det ena och det andra, meningen med livet, bla bla bla bla bla bla. Karriärer och viktigheter åt höger och vänster, och visst säger jag grattis till dom som faktiskt tycker det är svinkul att vara kirurg eller psykolog och vilja klättra högre och högre på karriärsstegen, bara man valt det man tycker är allra roligast så kan det vara vad det vill. Men att man måste vara superseriös och framgångsrik för att komma nån vart ger mig magsår. Varför måste det bästa och viktigaste innebära "att komma någon vart" ? Varför måste det generella målet i samhållet vara att ha ett fruktansvärt fint jobb och klättra både ekonomiskt och prestige-mässigt, varför är det så jäkla emot normen att vara nöjd med andra saker? Det brukar ses som oseriöst och på skojj att åka till Gran Canaria ett halvår och jobba i en bar, men varför kan inte det vara lyckan för folk som vill det och drömt om det hela livet? Tänk om det finns folk där ute som drömmer om ett sånt jobb och äntligen får chansen att flytta dit och göra det, tänk vilken lycka att få göra exakt det man vill. Alla vill inte vara bundna vid ett yrke hela jävla livet. Jag pluggade på univ och tog min kandidat på en såpass generell men allmänbildande linje för att jag inte står ut vid tanken på att få en titel sen är det klart. Jag klarar inte av att vara bunden till en utbildning till just ETT yrke med en titel, jag vill kunna bredda mitt arbetsfält mer än så. Riskabelt och slöseri med pluggtid säger vissa, frihet och en studieperiod som tagit mig till andra nivåer moraliskt och lärt mig hur samhället funkar säger jag. Jag är inte emot utbildning och karriär, men denna jävla norm att man ska vilja ha det bästa hit och dit... Bästa för vem? Blir så trött. Låt folk vilja ha de precis som dom vill, jag älskar att min utbildning lärt mig så mycket om samhället, moral, kultur, beteende och politik. Men som min lärare sa igår: 'Universitetet handlar först och främst inte om specifikt det som står i er skolbok, vem som hellst kan läsa innehållet i den och kunna ha informationen. Utan det ger er kunskap om hur ni skall prata om och hantera det ämnet' (ej ordagrant citerat). Plötsligt handlar det inte om själva ämnet utan metodiken bakom hur man hanterar ämnen och ser på ämnet (humaniora, beteendevetenskap, political science etc, inte nödvändigtvis läkarlinjen osv...) Hela arbetet bakom allt man lär sig och hur man skall agera i samhället utifrån det ämnet. Det är det som skiljer grundskolan/gymnasiet från Universitetet. Det är så studierna tas till en annan nivå. Även om vi väljer inriktning ämnesmässigt så är det stora steget hur vi jobbar med ämnena, och det är det som är värdefullt ute i livet sen. EXAKT därför älskar jag mina studiekunskaper, att jag klarar av att utföra arbeten på den nivån, men att jag inte är bunden till en endaste titel. Jag vill kunna göra exakt det som gör mig lycklig och jag vill kunna ta mig ur saker som jag inte trivs i. jag ska kunna röra mig vart jag vill i världen och jag kommer aldrig bry mig om hur folk ser på det jag gör, hur lågt det är värderat i samhällets ögon eller liknande.
I barn/ungdomslivet hade vi gränser och inte direkt några egna val. När vi blev vuxna så skulle allt plötsligt vara superseriöst och man skulle plötsligt "växa upp" och klara sig själv. Absolut ska man klara sig själv, men varför måste det innebära att allt plötsligt blir trist och grått? Man blir fasen inte friare och gladare av egna val sålänge den jäkla normen som verkar finnas bara intalar alla att man måste vilja en viss grej och se på saker ett visst vis. Jag kommer iallafall aldrig se ner på nått yrke som är själv-valt och sålänge folk är lyckliga kommer jag vara nöjd. Jag kommer aldrig växa ifrån barnet innom mig och ge efter på alla tradiga måsten, för måste inte vara tradigt. Har du ett tradigt jobb, ge dig själv utrymet att skapa nya drömmar och börja sen spinna vidare på hur dom kan bli sanna. Måste du tyvärr vara kvar i ditt tråkiga jobb ett tag till, så se till att göra de bästa av det sålänge eller nått... Bara ha för fan kul och gör saker du aldrig troddde du skulle. Finns fasen inga gränser på vad du kan göra i livet. Vuxenlivet skall innebära frihet att kunna ta sig vart man vill i livet, finns fasen inga gränser. Det är min mening med livet.  Allt blir som man gör det till.


Man ska för fasen vara fri!



Saknar

  •  Att lura iväg kajsa till London.
  • Att tafsa på David på B Airways.
  • Affärsmannen på planet som lyssnade på musik i sin ipod  och blundade hela vägen.
  • Att vi gick ut i fel utgång på Heathrow och låssades leta i våra väskor när hela security-teamet glodde.
  • Att vi nästan åkte från Heathrow till city för 500 spänn.
  • Snubben på Burger King som visade oss vägen med sin GPS.
  • Att må illa av godis-pommes-dieten. men inte bry sig det minsta.
  • Camping på Waterloo Station.
  • Våra turistkartor, som vi inte ens behövde för vi har OS-guld i orientering.
  • Att vi nästan liftade från Bournemouth till London.
  • Att vi köade en timme och hamnade 4 pers från scenen.
  • Att vi var så uppspelta att vi pratatde nonstop mitt i folkmassan så vi nästan tappade andan.
  • Att folk runt oss verkade tro att vi kom från nått exotiskt land när vi pratade svenska i 1800 km/h.
  • Att Dougie kastade godis på Kajsa.
  • Taxichauffören som inte visste vem McFLY var.
  • Att vi nästan blev fast på Waterloo mitt i natten.
  • Damp-nattrundan i Kensington
  • Nattbussen och att engelska ungdomar kan vara fulla och artiga på samma gång.
  • Att tunnelbanetåget stannade 49 ggr påväg till Wembley och jag började nästan gråta.
  • Att vi sprang enda till Wembley Arena i ösregn asgarvandes fast vi inte ens hittade.
  • Att vi sprang fel och hamnade på W Stadium istället.
  • Att han som gav oss Wembley-armbanden såg ut som Jigsaw.
  • Att köa i 3 timmar och hamna 7 pers bak.
  • Att efter förbanden spelat vara 3 pers bak.
  • Att vi var dom enda i vår del av folkhavet som älskade förbandet och sjöng med i alla låtar.
  • Ett smockat Wembley sjungandes med i "I'll be ready"
  • Att Kajsa kastade en mugg på Danny så han började skratta.
  • Den flygande B-scenen.
  • Ett utsålt magiskt Wembley.
  • Att alla vi som stod längst fram var svettiga så det rann längst kinden och alla andra glodde.
  • Snubben som sålde vatten som såg ut som Chris Brown.
  • Att vi fick en megastor gigantisk affich gratis.
  • Att vi sjöng "got on a plane from London Heathroooow.." kl 05.00 på ett folktomt heathrow i väntan på flyget och fortfarande svettiga från koncerten.
  • Att vi åkte till London över dagen för att gå på koncerten, sen åkte raka vägen hem igen.



Snart är det dax igen.


Good fun



Saknar Norrland! Ses vi i sommar skogen?






Nu skola. Sådär sugen...


.











heter du inte Kajsa behöver du inte kolla.
























Dougie about "Little Joana": This song comes from around the time we locked ourselves in the flat to write for the album. The song was all over the bloody place. Danny: We were literally up ALL NIGHT doing the lyrics to this song.

Danny about "Home is where the heart is": We had Wembley Stadium in mind when we wrote this song, we probably should have kept it for our seventh album because the place might be bloody built by then.

"I think Dougie should try and be normal"



Tix i ögat och latte i koppen. Och kroppen. Idag är vi lite trötta och rätt så nöjda. Kollar på Vänner, lyssnar på grabbarna och uppdaterar en viss myspace-sida frenetiskt. Måste även skriva en summary och skicka in till skolans hemsida, är bara 2 dagar sen med det. No panic yet.


honey it's your birthday

Syster fyller 18 och vi är inte blyga med att uppskatta detta. I Lördags anlände vi till pappa och eva för födelsedagsbrunch, och brunch fick vi!!! Eva hade så vackert dukat upp allt från kycklingvingar till ägg och massvis med bröd, kex, ostar, fruktbricka, mini-yoghurt, varm choklad, kaffe, te, juice, tårta, cheese cake. herrejösses.



gitarr-session hör till umgänget hos pappa nu för tiden.

 

Festligheterna fortsatte för födelsedagsgrisen frammåt kvällen, och hon mötte upp oss på Felini i Lund senare, lagom glad i hatten.  ho ho. I söndags var vi och kalasade Fondue på resturang Sandra i Lund. Great weekend.


ligger å glor på Narnia.. prince caspian är oanständigt het.


RSS 2.0