I was just thinking. . .
Jag funderar och funderar. Och funderar. Jag funderar plötsligt på feminism. Jag är inte så insatt i feminismens organisations och liknande.. SÅ jag tänker mest ganska generellt på vad det innebär att kämpa för att kvinnan skall ha samma rättigheter som män. Jag är mosägelsefull när jag tänker på detta, för jag är emot feminism men för jämställdhet. När man kämpar för att kvinnor skall få lika rättigheter som män så markerar man skillnaderna och det faktum att det finns olikheter ännu mer. Hur då? Jo, ju mer utrymme man ger en sakfråga som den, desto större blir den/desto mer markeras problemet i den. Så när feminister kämpar för sin sak så markerar dom kvinnornas underlägsenhet ännu mera.
Denna tanke är ju hemskt konstigt visst? Hur skall man annars kunna få jämlikhet om man inte jobbar för den? Ja inte vet jag. Men att börja tänka bortom kön och tänka på individen istället kanske kan vara en start. Mänskliga rättigheter och det mänskliga värdet skall betonas istället, vilket kanske i det långa loppet kan medföra att könsfördelningen sakta upphör. Likadant tänker jag när det gäller förhållanden, och jag skall berätta för en pojkvän att jag skall umgås med en kill-kompis. Varför måste man berätta att kompisen är en kille? Om det bara är en kompis så spelar det väl ingen roll om det är en kille, tjej, get, hund, babian eller vad fasen? Detta har givetvis inte med feminism att göra utan tankemönstret. Att säga att det är en killkompis skapar automatiskt spänning och är fruktansvärt orelevant.
Detta tycker jag gäller det mesta i samhället. Man säger oftare att "det var en utländsk man" som gjorde ditten å datten, ist för att bara säga att "det var en man". Att betona saken gör att den växer. . . det negativa växer. Att betona kvinnligt värde betonar dess underlägsenhet, att betona att "mannen var svart" betonar i sin tur kulturella skilnader och "raser", när det i själva fallet inte finns några olika raser. Vi är alla människor å det skall inte spela nån roll om människa A är ljus, människa B är svart och människa C är grön. Man borde istället betona mänskligt värde i allmänhet och skita i alla andra faktorer så som kön, "ras" etcetera, det är först då som värdet kan jämställas.
Denna tanke är ju hemskt konstigt visst? Hur skall man annars kunna få jämlikhet om man inte jobbar för den? Ja inte vet jag. Men att börja tänka bortom kön och tänka på individen istället kanske kan vara en start. Mänskliga rättigheter och det mänskliga värdet skall betonas istället, vilket kanske i det långa loppet kan medföra att könsfördelningen sakta upphör. Likadant tänker jag när det gäller förhållanden, och jag skall berätta för en pojkvän att jag skall umgås med en kill-kompis. Varför måste man berätta att kompisen är en kille? Om det bara är en kompis så spelar det väl ingen roll om det är en kille, tjej, get, hund, babian eller vad fasen? Detta har givetvis inte med feminism att göra utan tankemönstret. Att säga att det är en killkompis skapar automatiskt spänning och är fruktansvärt orelevant.
Detta tycker jag gäller det mesta i samhället. Man säger oftare att "det var en utländsk man" som gjorde ditten å datten, ist för att bara säga att "det var en man". Att betona saken gör att den växer. . . det negativa växer. Att betona kvinnligt värde betonar dess underlägsenhet, att betona att "mannen var svart" betonar i sin tur kulturella skilnader och "raser", när det i själva fallet inte finns några olika raser. Vi är alla människor å det skall inte spela nån roll om människa A är ljus, människa B är svart och människa C är grön. Man borde istället betona mänskligt värde i allmänhet och skita i alla andra faktorer så som kön, "ras" etcetera, det är först då som värdet kan jämställas.
Kommentarer
Trackback
