a million voices

Tribute to Malmö

Kan jag aldrig få gå tio meter utanför dörren utan att du klär av mig med blicken? Det är bara som en mental våldtäckt. Skall jag imponeras av din bil när du tutar efter mig? Eller vad är det frågan om? Är du medveten om att du bara är pinsam när du och ditt gäng sätter er runt mig på bussen och frågar ut mig om mitt liv? Fastän du märker att jag inte vill ha kontakt fortsätter du endå, har du ingen förmåga att tolka signaler? Har du så få vänner att du bara måste ta kontakt med mig när jag står på busshållsplatsen och fråga mig om jag är singel och hånle med mungipan, för du vill väl bara vara vän med mig eller hur hihihi? Jag är inte dum i huvudet. Du och ditt gäng måste kasta kommentarer över mig, och ger jag inte svar på tal är jag en h*ra, men ger jag svar på tal är jag också en h*ra. Du är aldrig nöjd.
Du beter dig nonchalant, repsektlöst och nedvärderande...


Detta är många tjejers vardag i Malmö. Terror, psykisk misshandel, orättvisa, rädsla, irritation.
Välkommen till vår underbara stad.