a million voices

Anlände till mamma igårkväll efter jobbet för att kunna vara beredd med Kajsa vid biljettsläppet kl 10.00, och fick veta att hennes hund fortfarande löper, men eftersom det inte fanns något val fick jag komma dit endå men min hanhund. Han blev alldeles till sig såklart och pep och kutade rundor som en brunstig tjur. När vi skulle sova stänge mamma in hennes hund med henne i sovrummet och jag stängde in mig i syrrans rum med min vovve i koppel! han kastade sig åt alla håll och kanter och pep som ett ånglok. Kajsa somnade snabbt mitt i allt holabandola, medan jag som försökte tygla fanskapet dessvärre fick kolla på film efter film efter film efter film. Ibland slutade han pipa för att typ andas eller nått, och jag försökte hysteriskt tvångssomna, men sen satte han igång igen efter sisådär 20 sekunder. Tjena. Klockan var runt halv 5 när jag insåg att jag inte kunde ligga i syrrans rum mer för hon vaknade då och då, så jag tog picket å packet in i brossans tomma rum, band fast hunden i koppel i säng-benet och satte på film igen på datorn för att försöka koppla bort pipandet. Runt halv 7 försökte jagmig på mina sista försök till sömn, dessvärre helt utan resultat och runt halv 8 vaknade mamma och vi käkade frulle. Kl 9 väckte jag Kajsa, och runt halv 10 satte vi oss beredda i vardagsrummet med varsen laptop. Vi uppdaterade biljett-sidan ett hundratal ggr, svettades niagara och fick 29 hjärtinfarkter innan de stod "ORDER"  och allt bara gick loss! Vi skrek, skrattade, hyperventilerade, sidan hakade upp sig, vi fick göra om allt igen, panik panik, svett och skrik. Kajsa lyckades få tag i biljetter till koncerten i Southend på samma gång som min sida hakade upp sig så vi förlorade biiljetterna till spelningen i London. paniken va outhärdig. Sen efter 2 försök lyckades vi och mamma fick höra på jubel!!! Smått efter bokade vi flyg och befann oss i 7e himlen. Såg sen att Edinburgh sålde ut på ca en kvart...

Nu är jag hemma. Matt i hela kroppen och trött så jag knappt vet in eller ut. Men lyckligare än någonsin.

En gymnast på elitnivå vill kvalificera till OS och pressen samt strävan efter en bättre kropp och mer framgång präglar tillslut hela hennes vardag och ätstörningar utan dess like tar form. Denna filmen växte jag upp med under högstadiet, har sett den fler gånger än jag är kapabel att räkna och har tyvärr tappat kontakten med kompisen som ägde den. Har försökt hitta den utan framgång länge länge, men fann den tillslut på en sida. Den skall absolut beställas hem då det är en av de bästa filmer jag sett.  Den bör även visas på alla högstadieskolor i Sverige. Går under namnet "Medaljens Baksida" på svenska.

Back-off shortsen samt dom svarta är påväg till moi as we speak. jag älskar shorts. jag har på allvar känslor för shorts. hade det varit giltigt att gifta sig med materiella ting hade jag gjort det. igår.
Det ska väl vara fan att man bor i ett land resembling nordpolen. skit också. men jag spatserar runt i shorts hemma all the time. ganska kul att drulla runt i korridoren med hotpants. man måste bjuda på sig själv. hade vi haft tropiskt klimat i sverige med runt 25-30 grader året runt hade jag bott i bikini och shorts dygnet runt. och så ska folk hålla på och mesa med att man ska ha respekt för sig själv och det har inte folk som viker ut sig och bla bla. låt folk vara nakna om dom vill. vissa kanske tycker det e skitkul att klä av sig och trivs med det som fisken i vattnet. alla vill inte sälja sina kroppar. vissa trivs bara med sig själva helt enkelt. allt behöver inte vara politiskt, ibland´kanske det faktiskt inte handlar om mer än att man trivs med sig själv och inte bryr sig ett skit om andra ser en naken. jag hade kunnat springa runt naken nästan. om det hade varit tusen grader varmare. tyvärr får man väl böter eller något om man gör det offentligt. i sommar är det stringbikini! ska vi åka till stranden mamma?