a million voices

Kolla på handboll är roligt. och krävande. lillebror 11 år har spelat cup och jag och mammsen har suttit på bänken som två exalterade nerv-vrak, tjutit och hoppat så tårarna sprutat. efteråt var vi lika slut som spelarna. får se om mina besök på handbollsmatcherna blir ett upprepat moment... Pappa satt i jobb-rocken med laptopen i knäet och såg ut som han från hipphipp som gör 40 saker på samma gång. när det var dax för lillebror att spela match så gav han dock full fokus på planen och kastade ur sig ett och annat " BRAA Ludde, härligt Gabbe!", ganska lagom sansat till skillnad från mitt och mammas katastrofala: "NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ, ÅÅÅH, jag krääker jag kräääker, kissar pååå mig, SHIIIT, HERREJEESUS, ÅH NÄÄEE, WOOAA"

Nu är det nervarvning.